världens finaste bebisar

Igår styrde jag bilen mot Skåne! Äntligen va det dags att hälsa på min lilla tuss. Då hade jag inte sett henne på 6 veckor, en halv evighet! 

Den senaste veckan har inte varit så som man önskar. 2 av valparna har fått avlivas pga olika omständigheter. Självklart jättetråkigt och trist för dem som väntade valp. Samtidigt var de så små att det inte kom som en chock. Med andra ord är det 4 små tussar kvar som mår strålande! 

Alize blev glad över matte, jag blev ännu gladare över henne och parkerade mig bredvid valplådan. Alize la sig i den och la huvudet på mitt knä. Sen satt vi där ett tag. Småttingarna är nog världens finaste små troll. De flesta öppnade ögonen under dagen och va väldigt pigga. Doften av valp är ju helt fantastisk, man skulle kunna sitta och sniffa på dom hela dagarna..

Det tråkigaste va att åka hem. 6 veckor kvar. Halvtid igår. Kommer nog behöva åka mer minst en gång till innan det är dags att hämta henne..

kloklippning och Siggemys

Har spenderat det senaste dygnet hos föräldrarna. Bor man vid havet tenderar dom där extra höga plusgraderna att vänta på sig. Då är det bra att kunna åka inåt landet. När man dessutom har hundabstinens och grannens lilla valp på 4 månader titt som tätt smiter från gården och in till oss är det oerhört svårt att tyst leda tillbaka honom in på hennes tomt igen. Ska tilläggas att det är i princip dubbla staket mellan oss- utbrytarkungen! Helst vill jag slänga mig ner på marken och killa honom på magen varje gång han tassar in. Men lära honom att det är okej att rymma är det sista jag vill, så jag behärskar mig och gullar bara när han har fått ett okej att gå ut. Sigge, han kan vara världens sötaste långörade lilla frö! Man vill mest av allt bara äta upp honom.

Dagens andra projekt var att gå igenom katten. Vi vet inte hur gammal hon är eftersom hon är en såndär katt som ingen ville ha. Förra grannen som bodde där Sigges matte bor stack från huset och lämnade katten vind för våg. Vi såg henne inte på jättelänge men en höst sökte hon sig närmre oss. Till slut vågade hon lita på mig, ett barn på 12-13 år och hoppade upp i knät när jag satt på huk ute. Klappade man henne stack hon så man fick bara sitta. Efter någon vecka mjuknade hon och en dag låg hon bara inne på soffan när mina föräldrar kom hem. Sen har hon bott hos oss. Nu är hon runt 15 år, tror vi eftersom katten fanns när vi flyttade till huset. Gammal, sliten och mest inne vilket innebär att klorna var en aningens långa. "De här måste vi klippa" sa jag efter att ha tagit en snabb titt. "Lycka till, ta på dig tjocka handskar för hon lär både riva och bita dig" sa pappa. Skitsnack sa jag.

Fram med klipparen, ner på golvet med katten. Gosa, gosa, gosa tills hon la sig. Pillade på tassarna, höll fast tassen, släppte. Gjorde om några gånger sen bara klippte jag. Baktassarna- inga problem. Hon bara låg som en pannkaka på sidan och spann. Framtassarna va väl inte lika poppis men med kel och en klo i taget tog vi igenom oss det med utan problem. Sen verkade hon så nöjd så. Pappa bara gapade. Kissen hade inte ens försökt riva eller bita mig. Om någon annan hade försökt hade hon antagligen gjort det. Men inte mot mig, min finaste, duktiga kisse. Hon tycker det är himla skönt utan Alize. Nu får hon ju ha mig för sig själv eftersom den där hunden också ska upp i knät om kissen parkerar sig där! Idag parkerade hon sig på datorn. Skit i den! Killa på mig!

Om jag saknar Alize? Tror snart jag avlider. Men jag räknar ner. Bara ca 7,5 vecka kvar! Tjoho!

bebislycka!

Igår kom ett gäng minitussar till världen! Att köra bil när uppdateringssmsen började trilla in om hur det gick för att sedan övergå i en hel uppsjö av Facebookhälsningar gjorde att jag nästan fick stanna flera gånger för att läsa allt...

Alize var jätteduktig. Hon var så lugn och verkade ta hela förlossningen med ro. Kennelmatte har uppdaterat mig flitigt och jag är så tacksam! Har drömt en och annan mardröm den senaste veckan. Inte för att jag har känt mig orolig, men nervös. Min bebis som själv ska ha bebisar, klart man är nervös och hoppas att allt ska gå bra.

Totalt blev det 6 små underbara fjun! 3 tikar och 3 hanar i alla dess färger. Alize pysslar med dem och att döma av en bild igår när hon hade hävt sig på rygg i valplådan så verkar hon tillfreds med tillvaron. Jag vill åka ner typ nu. Pussa på min tuss och titta på de små liven. Just nu är jag bara så himla glad att alla 7 verkar må bra än så länge och att jag kan börja räkna ner tills den dagen jag får hem min ulltuss igen! Är så stolt över min tjej. Hon gör allt på sitt sätt, lika lugnt och fint som vanligt.

att inte ha hund

Det här med att inte ha en pälsboll runt sig nästan hela tiden är lite märkligt. Jag saknar henne något fruktansvärt! Under större delen av det jag gör så tänker jag hela tiden "det här hade Alize älskat". Var hemma hos en vän som bor precis intill skogen och har en gräsåker bredvid. Det hade Alize älskat. Tänk vad sork man kan jaga där! Vi var på Öland. Det hade hon också älskat. Jag springer vid havet var och varannan dag- det hade hon kanske inte älskat nu med valpar i magen men ändå. Hon älskar havet.

Jag har så mycket tid jag inte alls vet vad jag ska lägga den på. Vad gjorde jag innan jag fick Alize? Vissa tycker att jag borde "passa på" nu. Visst blir det en och annan vinkväll eller middagsplaner med hundfritt deltagande utan ångest över hundvakt. Men ibland vill man, faktiskt, bara ha en anledning till att stanna hemma. I helgen var vi även iväg och tittade på trädgårdsmöbler. Vart hamnade jag? På hundavdelningen. "Men titta här! Vilken bra bur!" Kläm, känn, titta, fundera, lyfta, bära, sätta upp, känna efter, bära igen, rulla upp sidorna...sådär höll jag på i ca 15-20 min. "Suck, pust, stön, är du klar snart? Du har henne ju ändå inte hemma nu" hördes det bakom ryggen. Utbrast efter en stund att ja, det är en sån här jag har letat efter! Och var väldigt noga med att hon faktiskt kommer tillbaka jättesnart.. "Bra, ta den nu då så vi kan fortsätta..." Lycklig som få kom jag ut med en ny, helt perfekt bur, mitt sällskap mindre glatt kanske eftersom det inte blev några möbler som var tanken med rundan...men vi hittade det också. Till slut. I en affär utan hundartiklar.

Att lydnadsdagen som jag sett fram emot så länge dessutom gick av stapeln igår gjorde ju inte min längtan tog en mildare form. De verkar ha haft en underbar dag. Det drar så mycket i min träningstarm att jag snart åker hem till landet och försöker träna katten. Tar fram mina böcker och sätter upp pass inför sommaren. Man kan aldrig ha för många planer! Är sugen på att klicka hem en bok om viltspår dessutom...kommer antagligen få ett litet "suck, pust, stön" igen. Men tänker inte tvinga någon annan att läsa det..

Tada! Är en ficka på baksidan dessutom, prefekt för en som dräller saker överallt.

långa dagar

Jag ser att det är en tapper skara läsare som kikar in här varje dag- kul! Tyvärr blir det extremt glest mellan inläggen nu. Tussen är numera på kenneln på heltid, dygn 63 har vi den 28e och jag valde att lämna henne där nere vid UL för att slippa köra fram och tillbaka en massa.

Det är tomt, ensamt och ibland ganska tråkigt. Saknar den där nosen, svansen som viftar och alla blöta pussar som jag egentligen inte vill ha. Saknar henne när jag är ute och går, när vi var på Svinö häromkvällen och det enda jag kunde tänka var på hur mycket Alize hade älskat att hoppa i vattnet och springa mellan träden. Ser fram emot när hon kommer tillbaka. Då blir nog även matten på lite bättre humör, har förändrat mitt liv rejält de senaste månaderna och även om jag är så nöjd med alla mina beslut är det ändå tungt stundtals. Att min pälsboll fattas gör det hela inte lättare.

Av de rapporter jag har fått mår hon bra. Äter som en häst och växer för var dag. Ska bli spännande att se hur många som döljer sig där inne. Vill hälsa på hela tiden samtidigt som att jag inte vill åka ner för mycket utan att ta med henne hem, hatar blicken hon ger mig när jag ska gå. Men tiden går snabbt, snart är det sommar och jag har min tuss hemma. Då ska vi vara på mattes jobb, ha det mysigt på Öland och bada på Stensö.

det blir valpar!

Tussen är lämnad på kenneln. Ultraljudet idag på förmiddagen avslöjade att det växer minst 6 st små valpisar i magen! Runt den 28 maj är de beräknade och jag saknar henne redan något fruktansvärt..

vi är halvvägs!

Idag är det dygn 31! Vart har tiden tagit vägen? Jag hinner inte alls med. Dessutom har hon ätit upp påsen med torrfoder, blir en liten promenad till djuraffären sen idag. Tänk att det gick att äta till slut!

Vi började dagen som vanligt, mys. Alize hoppar någon gång under natten upp och lägger sig så nära på en kudde så nosen vilar på min axel eller mage. Så skulle hon nog kunna sova resten av dagen. Inget intresse av att gå upp eller ut! Men när vi väl är ute så är det helt okej, framförallt när hon vet att vi är påväg hem igen. Haha.

Söndagen kommer närmre och närmre. Jag vill inte. Ja jag hade kunnat ha henne hemma ett litet tag till men samtidigt vill jag att hon ska komma iordning på kenneln. Få landa och känna att här ska jag föda mina valpar utan stress. Nu vet jag att det inte blir några problem alls men samtidigt har jag gett henne de bästa förutsättningarna jag kan. Matte kommer antagligen gråta blod men har de här veckorna gått så fort så lär nog de andra också göra det! Har blivit erbjuden att i princip flytta in på kenneln, här behöver man inte känna sig utanför.

Purfärska mått runt magen och midjan avslöjar + 1 cm på båda! Dygn 31 har vi 58 runt magen och 49 runt midjan. Ultraljud ska göras på måndag och jag är så nyfiken! Jag kanske bara har gett henne för mycket mat...

Uppdaterat tillstånd: hela frukosten kom precis upp på hallgolvet. Vi är i vecka 5, helt enligt boken. Illamåendet kom som ett brev på posten!

spontant lydnadspass

När dagarna mest har sett ut som på bilderna nedan och försöken till att träna mottags med minst sagt svalt intresse, känner man sig rätt nöjd när spontana försök blir dom bästa. Halvdant godis i fickan, några vänner i släptåg och ut i Kalmar på promenad.

Fint fokus hela tiden, kommer fram till gräsplätten vi har siktat in oss på och matar lite godis för att sedan släppa lös monstret. Fullt ös fram till vännerna, upp på bänken och fokus på matte. Inkall- klockrent. Fotgående- klockrent. Platsligg- klockrent. Fattar ingenting. Kan man vila sig i form? Jag körde på ett bra tag med blandade övningar. Gjorde platsliggningen svårare och svårare. Var en helt ny plats, stor störning av vänner nära Alize, havet bredvid, fåglar, jag hoppade, satte mig och gjorde fejkstarter för språngmarsch. Hon låg platt som en pannkaka! Ingen antydan till nos i backen under fotgående och hyfsade sättanden. Inkallningarna blev bättre och bättre, nu har hon förstått att man måste sakta ner innan man kommer fram, hamnar lite snett med rumpan men kommer in på vänster sida- fantastiskt!

Är så himla nöjd nu. Både hon och jag hade fin attityd under passet, lagom nivå på peppet och jag fick ut det jag ville- motivation och glädje från Alize.

Hur är det då med bebismagen? Det är bra! + 1 cm runt själva magen och midjan är kvar på samma som innan. Snart är vi halvvägs! Hon äter bättre och bättre. Idag har det slunkit ner både 3 små skålar mat, lite ost, träningsgodis och lite mer mat.

dygn 28

Matten har haft en hektiskt vecka och helg! En av mina närmsta vänner gifter sig om 2 veckor så jag har planerat möhippa sen i höstas. I lördags var det dags att kidnappa offret för en superkul dag tillsammans med 7 andra tjejer. Jag var uppe i 22 timmar, men oj vad roligt vi hade!

Alize har varit på weekend hos mina föräldrar. Lunkat runt i trädgården, blivit utdragen på promenader och varit på kalas. Ingen nöd på henne som vanligt. När hon kom tillbaka igår satt vi vid vallgraven som vi också åkte tillbaka till efter att ha lämnat lite grejer hemma. Alize njöt i solen och av att titta på fåglar, kubbspel och att få vara i centrum. Hon behöver aldrig be om att bli gosad med, alla borrar självmant in näsan i pälsen samtidigt som man hör en nöjd suck från tussen.

Idag har jag redan gjort allt jag måste göra. Det är så himla skönt. I eftermiddag ska vi fika och ha det mysigt. Sista veckan med Alize på väldigt, väldigt länge. Det känns.
Hon har knölat in sig under min pinnstol och slocknat, drömmer som aldrig förr så mått på lilla magen får vänta tills senare. Men jag är helt övertygad. Spenarna är ännu mer rosa nu och idag rörde hon inte maten ett dugg. Försökte mata ur handen men det kunde jag också glömma även att det var köttfärs i.

Hur vi vaknade idag på morgonen, myskorven!

praoeleven Alize

Igår hade vi en aktiv dag, vi var på många ställen och gjorde massor. På förmiddagen åkte vi till mitt nygamla jobb och hälsade på. Tanken är att jag ska jobba där i sommar så Alize kommer vara lite praoelev. Hon kollade läget igår och verkade tycka att det va helt okej att lunka runt bland alla grejer. Ska bli kul att komma tillbaka igen! Är florist i grunden och jobbade med det innan jag började läsa på Lunds universitet till en helt annan sak- kriminolog. 

Efter lite lunch på en uteservering, påhälsning på mitt andra jobbställe (trädgårdsbutik) och hämtning av vän på vägen kom vi tillbaka till Kalmar. Av med grejerna och ut i solen! Vi köpte med oss kaffe och hamnade vid gästhamnen. Tror inte det finns mycket som slår det! Alize slocknade som vanligt och jag kände mig så nöjd över att ha en så lugn och duktig hund. På jobbet följde hon mig som en skugga, kopplet åker alltid av där och hon vet exakt vad som gäller utan att jag ens har yttrat mig. Man går inte fram till folk, man har koll på matte och man håller sig i närheten. Duktiga tuss. Vet inte vem dom tycker det ska bli roligast att jobba med i sommar, mig eller Alize...

Myser i solen

Alize pillade precis i sig lite frukost, mest försökte hon undvika torrfodret och bara äta lever. Ligger ungefär lika mycket utanför matskålen som i nu. Hon spottar alltså ut det. Igår hörde jag magen kurra på flera meters avstånd, om hon åt? ICKE. Måtte det vända snart..

onsdag

Förmiddagspromenad i varmt väder även här! Vi har inga morgonpromenader längre, det är för tidigt grymtar Alize.

Idag har hon matvägrat frukosten totalt. Jag hade glömt att ta upp ur frysen så det blev "bara" leverpastej i. Glöm det sa Alize, gör om, gör rätt. Men hon får allt äta när hon är hungrig nu.

Om en stund ska vi åka till mitt jobb! Hundar är alltid välkomna och Alize lär få vara med några dagar senare i sommar. Tror inte det lär gå någon nöd på henne! Idag ska vi bara luncha och titta lite på schemat. Känns helt okej att ha ett sommarjobb utan att ha sökt något. Får se om damen hittar ett favorithörn med en gång..

dygn 21

Det här med att mäta magen och midjan är ju inte det lättaste för en ovan människa som mig. Har mätt tre gånger nu och fått olika hela tiden. Så jag fick mäta tre till, för att få till samma siffra någon gång. Jag är ju inte helt säker men det verkar som att det har ökats 1 cm runt magen! På dygn 21 har vi alltså måtten 56 mage och 48 midja. Tuttarna är större, helt rosa och har börjat "bukta ut". Ännu ett tecken? Hon känns dessutom fortfarande lite svullen vilket hon ska göra, om jag har förstått det rätt. Imorgon går vi in i vecka 4!

Allmäntillståndet är oförändrat. Jag fortsätter att dra med henne ut, försöka träna lite och vara precis som vanlig. Oftast ser det ut som att jag är ute och går själv, sen kommer Alize 5 meter bakom. Här trippar vi inte lätt på tå framåt inte! Så stannar jag, peppar igång lite så hon travar fram till mig, när hon är framme stannar hon och tycker väl- äntligen ikapp matte, nu går vi hem, och sackar efter igen så fort jag börjar gå. Maten går ner, om man får lever eller nötfärs i. Annars kan jag äta den själv och får en väldigt ilsken blick av den fyrbenta..

helg

Lördag vid 9.30 hade Alize ännu inte gått upp. En kvart senare tyckte hon att jag skulle ta den där morgonrundan själv..

Nu är vi i alla fall inne i stan hos en vän. Alize knatade på fint hela vägen in efter en stadig frukost på torrfoder och lever. Vi tränade fot och sittande när jag stannar- lite svårt med fokus med alla bilar men himlans nyttigt! Nu har hon placerat sig strategiskt i soffan för att ha nära till alla.

Blir en tur runt slottet på vägen hem om det inte är sjösida hela vägen. Har jag sagt hur mycket jag tycker om havet? Bästa.

dygn 18

Regn och grått! Perfekt väder för att råka sova lite för länge och sen baka kanelbullar!

Maten slinker nu ner i ett nafs, rå lever får den bortskämda lilla pälsbollen numera i torrfodret. Äntligen äter hon! Sen att matte mådde lite illa igår när hon stod och delade organet, det spelar mindre roll. Annars är läget oförändrat. Sova, mysa och mysa lite mer än huvudsysselsättningen.

Jag ser fram emot en härlig helg! Vi ska bara mysa med fina vänner och ha det gott. (Precis som vanligt..) Alize får följa med överallt vilket är skönt, ingen av mina vänner tycker det är jobbigt med en fyrbenting i släptåget- tvärtom. Kommer vi till något nytt ställe så hittar hon snabbt en plats och somnar på. Alternativt ett knä att gosa in sig i och kräva kel av. Sen ligger hon där och bara är. Finns ingen som inte tycker om tussen. Hon kan charma den mest motståndskraftige!

puss på dig matte!

älskade lilla hund

Ibland svämmar mattehjärtat över lite mer än i vanliga fall. Oftast gör hon inget speciellt. Jag är väl bara lite extra känslig just nu.

Idag vaknade jag liggandes på sidan och i stället för att jag höll om en kudde så höll jag om Alize. Hon hade krupit upp, lagt sig intill mig, huvudet på min arm och så benen rakt upp i luften. Där sov hon som en liten gris! När jag vaknade började svansen som en propeller och till slut flög hon på mig. Morgontvätten klar! Eller som i förrgår när hon för första gången fick gå ut genom lägenheten och trapphuset utan koppel. Hon visar framtassarna och går fot med lycklig utstrålning hela korta vägen till bilen, hoppar in och lägger sig. Inte rymdvetenskap men jag älskar när sådana småsaker funkar perfekt. Jag trodde aldrig jag skulle bli den där som la fokus på sådana "skitgrejer", trodde väl inte eller att jag numera måste ursäkta mig själv bland nytt folk för sättet jag pratar med min hund på..har man inte hund själv tror man antagligen att jag har något fel i huvudet.

Vi har intagit mysstadiet. Hon har alltid velat vara nära men nu är det extremt. Mer Alize på matte än bredvid, helst! Jag försöker att stå emot ibland men då sätter hon sig och tittar på mig med dom där ögonen så är det kört. Igår eftermiddag kräktes hon en gång, ännu ett tecken. Illamåendet ska komma nu under vecka 3, som vi gick in i, i tisdags. Vi. Känns redan som ett jobbigt, svart, hål den där dagen som kommer närmre och närmre. Då hon ska tillbaka till kenneln och vara borta en hel evighet. Trodde inte alls det skulle vara jobbigt att lämna bort henne, det är ju bara några veckor?! Men ja, det är nog tur att jag har ett jobb att fokusera på då..

onsdag

Igår hittade jag ett måttband i mammas sylåda. Sen om jag någonsin hittar samma ställe att mäta på igen, den är en helt annan sak. På dygn 15 (igår) hade hon måtten: mage 55 cm och midja 48 cm. Ska bli spännande att se om det ökar något!

Igår tog vi en liten skogspromenad, dock vände vi eftersom det var mer vatten än skog på vissa ställen och jag  hade inte varit förutseende med stövlar. Alize sprang runt som en liten gasell. Överallt, precis som vanligt. När vi kom tillbaka hade grannen hittat in till oss, med världens sötaste lilla valp- Sigge! Alize skötte sig strålande som vanligt och minsta lilla hon sa till backade han. Sen lossnade han lite och jag fick både en och fem pussar. Alize satt på avstånd och krävde gos av min mamma och blängde på matte. Efter det åkte hon in i duschen. Jag är väldigt glad över att jag har en hund som tycker det är helt okej att bada. Det som är mindre okej är att jag inte fattar hur skitig hon är fören jag ser att vattnet som rinner av är brunt.. Nu är hon sådär  härligt mjuk i pälsen, luktar gott och bara är supersnygg! Jag har sagt det igen, och säger det igen, det där balsamet. Fantastiskt! Inte en tova, borsten bara glider igenom pälsen!

Idag ska jag iväg till en vän och Alize ska vara kontorshund med min pappa. Tror vi beger oss hem till oss ikväll- det tar ju numera bara knappt 1 h. När man saknar sin lägenhet efter några timmar och säger hemma, då har man nog hittat rätt?

Hur det ser ut just nu bredvid mig

nya rutiner

Vi har skaffat oss en annan tidsuppfattning sen Alize kom tillbaka. Numera känns allt något fördröjt, och segt. Jag visste inte att hon kunde sova såhär mycket.

Igår tyckte hon det var lagom att stiga upp för morgonrunda vid 10.30. Denna släpade hon sig dessutom runt. Numera får jag peppa och locka för att vi ens ska komma framåt. Vänder jag eller backar ett steg så knatar hon på jättesnabbt- åt fel håll! Precis som att hon ser sin chans att springa hem och sova igen.

Frukost är numera sen lunch. På morgonen går hon fram, luktar, backar, går fram, tar kanske en tugga och sen är det som om hon har ätit råttgift. Jätteäckligt! Kryper i hela henne ser det ut som. Så blänger hon lite på mig för att jag har skopat upp det där oätliga i hennes matskål. Vid 15 brukar en skål gå ner, nästa runt 18-19 och sen får hon lite till vid 21-22. Men det krävs mycket leverpastej..

Jag känner mig nästan lite smågravid själv. Är hon trött- då är jag trött. Äter hon/ äter jag. Ser hon ut att må lite illa, ja då gör jag med det. Vill inte hon gå, vill knappt jag. Vill veta nu, nu, nu om det är valpisar i magen, hur många dom är, vad dom heter, vad dom ska bli när dom blir stora och vem som ska bo vart! Måttband var det lite värre med i det här hushållet så att, mått dröjer tyvärr någon dag till.

söndag

Jag har fått hem en riktig tröttmössa! Hon skulle nog helst bara vilja ligga under sängen eller i soffan och sova hela dagarna! Häromkvällen låg hon ner och åt..

Igår hade vi fantastisk väder! Jag och en vän skulle fixa några ärenden på stan så Alize fick följa med! Hon piggade på sig ute och när hon insåg att jag hade blodpudding i fickan, då visade hon allt framtassarna! Sen fick hon vila hos vännens sambo i någon timma tills vi var klara. Hon fick än en gång strålande omdöme och de hade knappt märkt av henne. Vi hämtade tussen, köpte med oss kaffe och satte oss vid gästhamnen i solen. Så skönt! Alize slocknade igen, så nära mig att jag höll på att få värmeslag. Hemma åt hon två stora portioner mat och sen såg vi inte henne mer under hela kvällen. På rygg i sängen låg hon när jag tittade in...

Idag har hon matvägrat. Tittade på skålen och bara backade. Ville inte ens äta när jag gav henne ur handen, hon slickade bara av lite leverpastej. Vi ska gå en liten runda sen och bara mysa. Det är så skönt att ha henne hemma igen!

årsdag

I 1 år har Alize varit "min" idag! Kommer såväl ihåg den där veckan för ett år sen. Grät som en litet barn som fått precis exakt det den önskade sig av tomten på julafton. Kan inte riktigt förstå att det redan har gått ett år?

Kan knappt vänta tills imorgon! Ska bli så skönt att få borra in näsan över den där nosen igen! Ska gosa valp också, oj vad jag ska mysa! I helgen får vi nog ta tag i det där badet, det ser jag kanske inte lika mycket fram emot..